Kommunismen krossar de ekonomiska relationerna, men ultranationalismen bryter de diplomatiska förbindelserna.

Om extremvänsterns misslyckande är att inte förstå egenintresset, så är extremhögerns misslyckande att inte förstå andra intressen. Det vill säga: vi vet att den yttersta vänstern inte förstår idén om kapitalism, om att bygga produkter, om att ibland helt enkelt inte ha pengar för att göra något. Den yttersta vänsterns fantasi handlar om total självständighet från att behöva arbeta alls. De förstår inte ekonomisk knapphet. Men extremhögern förstår inte heller tanken på diplomati, på att bygga koalitioner, på att ibland helt enkelt inte ha rösterna för att göra något. Den högerextrema fantasin handlar om total självständighet från att behöva arbeta tillsammans med andra. De förstår sig inte på politiskt kapital. Och det är också ett felläge. Om du bara kan samarbeta inom din lilla stam kan du inte ens skala upp. Och då förlorar din stam. (Alternativet är internationell kapitalism, som är mer praktisk än den socialistiska vänstern och mer skalbar än den nationalistiska högern.)